Mysteriet löst. :-)

Jag har löst mysteriet om tulpanen jag hittade igår! Idag stod där helt plötsligt fler stycken. Eller ja, de har väl stått där ett bra tag, men jag har inte direkt sett dem bland alla andra tulpaner. Så när det nu verkar vara flera stycken, var jag tvungen att rota i trädgårdslådan medan barnen åt middag, och så hittade jag den här! Anemontulpaner är det tydligen som kommer upp i min rabatt vid brevlådan. Den ena har nästan öppnat sig och är alldeles underbar! Väldigt rik gul färg men utan att vara knallig på något sätt. Kanske för att den går lite åt det mörka hållet. Den är helt underbar i alla fall. Jag får nog ge i uppdrag till sambon att ta bilder på den ibland ifall den har blommat över när jag kommer hem från USA... ;-)

Och titta vad jag mer hittade på väg med två stressade barn efter en superlång och sen arbetsdag! Jag köpte en kruka överblommad kungsängslilja förra sommaren som jag planterade någonstans. Jag har gått och grubblat över var den fanns, men samtidigt hade jag inte mycket hopp om att den skulle komma upp överhuvudtaget i min knastertorra sandiga jord. Men se vad som står under plommonträdet vid ingången nu! En alldeles underbar kungsängslilja!

Annars är det stressigt just nu. Väldigt långa arbetsdagar (jag får väl vara glad att barnen tycker att det är superspännande att för en gångs skull vara allra sist kvar på dagis på kvällarna) och så ska man se till att packa samtidigt. Men imorgon kväll kommer sambon hem, så då skall hela min hög med grejer läggas i hans resväska och på fredag åker jag medan stackars sambon lämnas helt ensam kvar med jetlag och långhelg. Hoppas han får fint väder i alla fall. :-)

Förresten har jag funderat lite på om man inte skulle kunna köpa med sig någon trädgårdsinspirerad souvenir från New Orleans. Och då menar jag något som växer. Jag antar att man inte får ta med sig småplantor eller sticklingar som man har tagit någonstans, men om det är någon som har något tipps på vad som kan vara roligt att ta med sig, så hojta till! Jag misstänker att det inte blir tal om att gå in i trädgårdsaffärer, annars hade jag kanske satsat på lite frön, men det gillar nog inte tullen heller...

Nu börjar våren sätta fart.

Den här pingstliljan mötte mig idag när jag kom hem från jobbet. Som jag har väntat på den...! Jag fick några stycken pingstliljor och väldigt fina påskliljor av min moster förra våren och jag saknade båda av dem. Nu är det bara påskliljan som saknas. Hoppas den behagar dyka upp snart.

Även mina ljusa tulpaner vid ingången kom i rekordfart. De står på norrsidan, så de brukar vara sena, men nu är de nästan först av alla tulpaner.

Den här underliga tulpanen hittade jag också när jag gick en runda runt huset. Det har aldrig stått en gul tulpan i närheten ens. Undrar var den kommer ifrån. Kanske att det var en av de många lökar som jag brukar hitta när jag gräver runt i rabatterna och som jag sedan bara stoppar in någonstans...? Jag tyckte att den var lite söt med den dubbla stjälken.

Nu kan man nästan ana min mosters tulpaner som jag skrev om tidigare. I den nedre bilden är mina fina vildtulpaner, men däremellan kan man se några väldigt smala höga tulpaner som inte har slått ut än. Jag är rätt så säker på att det är de som jag fick av min moster.

Vid uterummet blommar de knallröda och gula tulpanerna. Det verkar som om många andra inte tycker om tulpanerna i dessa knalliga färger, men jag älskar dem! Och med tanke på att det här är en snustorr söderrabatt och äppelträdet står väldigt nära, så kan ni tänka er hur mycket som växer här på sommaren. Så det här är höjdpunkten för den här rabatten.

Och så måste jag bara visa mina penséer som har stått på uterumsbordet och glatt mig ett bra tag nu. Vi har uterummet utanför sovrummet, så varje morgon som jag öppnar rullgardinerna i sovrummet, ler de mot mig.

Jag får nästan lite ångest när jag går runt i trädgården nu för om bara några dagar ska jag åka på långresa med jobbet. Tio dagar ska jag vara borta i New Orleans. Det är visserligen inget att tycka synd om mig för alls, men det är med lite blandade känslor jag går runt och tittar på alla knoppar. Undrar om jag får se min mosters vildtulpaner i år och alla andra tulpaner... Pelargonerna inne börjar få flitigt med knoppar, men de blommar ju i alla fall inte över så fort. Jag är hur som helst glad att de inte förutsäger nära nollgradigt de närmaste tio dagarna, så jag vågar nog ha kvar mina saker i uterummet. Sådder står där nu, pelargonerna har jag inte vågat flytta ut än. Och förhoppningsvis ska jag flytta ut allt från resten av sådderna, pelargonerna och agapantusarna när jag kommer hem igen. :-)

Omöjligt uppdrag?

Jaha, det är väl nu det börjar. Kampen om att få alla små plantor att må bra och överleva. Såhär ser det ut när jag öppnar dörren till mitt blomrum i källaren. Till höger står den fina ljushyllan som min sambo byggde till min födelsedag i vintras; den bästa platsen i hela rummet såklart. :-)

På golvet står mina två första övervintrade fuchsior någonsin. Är mäkta stolt.

Jag hade fem i höstas, men de andra tre visar inga livstecken alls. Jag har ingen aning, vilken som är vilken, men en av dem är dotterns (hon fick den av mormor när vi var och handlade sticklingar i våras) och så hade jag en med väldigt stora nästan vita blommor. Jag hoppas såklart att dotterns fuchsia har överlevt, men allra trevligast vore det såklart om det är precis de två som har överlevt. Men det ser ljust ut för jag minns att dotterns planta var en av de största och det här är nog de största exemplaren.

Melonen som jag sådde för några veckor sedan har fått en stor kruka (hoppas jag inte satte alldeles för många plantor i samma kruka...):

Afrikas blå lilja ser alltid lite risig ut såhär års, men i år har den haft konstiga vita fläckar på bladen och har sett väldigt dålig ut. Vintern har nog varit lite för varm i garaget. Jag har två stycken, varav en är ganska liten. Den ser väldigt dålig ut, så så fort jag kommer hem från nästa utomlandsvistelse, dvs i början av maj, så kommer den att få flytta ut och bli riktigt väl omhändertagen. Såhär ser den stora plantan ut just nu:

Fortfarande risig, men redan mycket bättre efter att få lite ny jord och få flytta in i blomrummet.

Årets fuchsiasticklingar växer så det knakar i köksfönstret. I år har jag lärt mig att toppa dem ordentligt från början.

Dahliaknölarna från odla.nu har börjat komma upp ur jorden i rekordfart. Förra året planterade jag en dahliaknöl som kom upp och blev rekordhög, så nu undrar jag om jag bord toppa dess och i så fall hur...

Mina tomatplantor från frön jag tog själv från en liten gul tomat är ganska stora redan...

... och jag har redan nu börjat äta massvis egen basilika.

Det här är bara det som blev över vid omskolningen. I köksfönstret står en stor kruka och i vardagsrummet ännu en.

Och mina luktärtor i rotttrainern växer bra. Jag hörde någonstans att man ska toppa dem för att få fina buskiga plantor. Stämmer det? Var ska man toppa dem i så fall? Direkt över hjärtbladen? För annars blir de ju superlånga fast man har toppat... Sedan tycker jag att det är svårt att se till att de inte krånglar sig in i varandra. Måste man verkligen stödja upp dem var för sig eller finns det bättre knep?

I vårt oisolerade uterum är det just nu plusgrader hela dygnet. Jag har flyttat ut persilja och lite perenna sådder och funderar om jag borde kunna flytta ut lite mer. Tomater, chili, paprika och melon får nog stanna inne ett bra tag till, men hur är det med ettåringar? Jag har massvis med vallmo, sommarrudbeckia, dahliasådder och tagetes. Klarar de sig i mitt uterum så länge det är minst 2 grader där?

Nästa problem jag har är att jag ska åka iväg till USA i tio dagar i slutet av nästa vecka. Så det gäller att hitta det optimala systemet att förvara alla plantor under den tiden utan att sambon behöver spendera all sin fritid med att vattna. Jag tänkte sortera saker lite efter hur mycket vatten de behöver. Min sambo brukar vattna väldigt riktig, så dahlior och övervintrade fuchsior och pelargoner som bara har blivit lite gröna tänkte jag nog vattna innan jag åker och sedan får de torka ut för där är nog mer risk att man dränker dem annars. Ska se om jag kan lyckas hitta ett system i helgen och ställa i ordning. Det gäller bara att hinna för nu är jag ensam hemma med barnen fram tills jag åker för sambon är i Kanada. Mycket fram och tillbaka är det och i allt detta ska man organisera sina växter. ;-)

Nu ska jag ta det lugnt resten av kvällen och hålla tummarna att det inte alls stämmer att det ska regna hela helgen...

Nya upptäckter...

Den här välkomnade mig när jag kom hem från jobbet idag. :-) När vi flyttade hit för tre år sedan, fanns här en stor rugge med dessa botaniska tulpaner som har varit det allra största vårtecknet i vår trädgård (tycker jag). Men förra året kom inte en enda blomma. Jag antog att ruggen hade blivit för tät och grävde upp den och planterade lökar lite varstans. Och nu börjar de alltså blomma. :-)

När jag hälsade på min moster i Tyskland (hon som jag fick löjtnantshjärtat av) förra våren, var vi lite oense om vad som var botaniska tulpaner för hennes var mycket större. Hon hade en sort som tydligen växer vilt just där hon bor och som är fridlysta, men hennes svärmor hade haft dem i sin trädgård sedan urminnes tider och min moster hade fått några av henne. De var gula och större än mina, men inte lika stora som vanliga tulpaner. Jättefina var de och såklart fick jag några stycken. :-) Jag vet var jag planterade dem, men inte på centimetern och nu undrar jag, om de kommer upp. Det är ungefär på samma ställe som jag satte den botaniska tulpanlökarna i somras. Såhär ser det ut där nu och det ska bli spännande att se om något av knopparna är från min mosters tulpaner. För visst ser de lite väl långa ut för att kunna komma från mina egna?

Något annat som jag fick av min moster den dagen var lite av hennes ormöga. Då hade det blommat över, så jag såg aldrig blommorna, men idag efter jobbet stod de där och sken ikapp med solen. Jag trodde inte att de skull trivas hos mig för att här är så varmt och torrt, men se så underbara de är!

De står under min rosenribbsbuske, egentligen mest för att jag inte har så många någorlunda skuggiga ställen att välja på i mina rabatter. Inte hade jag en aning om, vilken underbar kombination ormögat och rosensibbsen var. Titta på färgkombinationen! Visst är den underbar?

Som sagt fick jag två ruggar ormöga och av någon konstig anledning blommar inte den andra alls än, fast den bara står någon decimeter ifrån denna. Jag tror nästan att jag får gräva upp båda efter blomningen och dela dem, så att de kan börja täcka hela ytan under rosenribbsen.

Annat som passar riktigt bra ihop med rosenribbs och som försökte glänsa ikapp med solen idag, är forsythian:

Plommonet börjar få riktigt tjocka knoppar...

... och under det har jag satt fjälldaggkåpan som jag köpte förra året. Jag gillar den skarpt och hoppas att den vill täcka ytan under det nya plommonträdet.

Pionerna växer så det knakar, och titta vad som finns i dem:

Förra året satte jag några alliumlökar i mina pioner så att de skulle få lite stöd av pionernas blad och några av dem verkar ha frösått sig riktigt ordentligt. Det är ju nästan så att man blir sugen att gräva ut några små strån och sätta dem någon annanstans för här är ju alldeles för många på samma ställe...

Min självsådda viva blir bara finare och finare där den står under häcken och jag längtar tills mina sådda vivor blir stora och blommar och hoppas att de blir lika fina.

Bollvivan vid ingången öppnar sig mer och mer för varje dag...

... och de första röda tulpanerna börjar blomma under min blåa pyramidspaljé. Hoppas nu bara att alla de andra lökarna som jag flyttade i somras (se mer här) också är röda tulpaner för de passar så fint ihop med den blå färgen.

En annan lök som kommer upp överallt är den här:

Där den kommer upp har jag satt tulpaner, men den här är så liten och knubbig att jag inte riktigt vet om det är tulpanerna. Det blir spännande att se helt enkelt. :-)

Vid uterummet börjar de röda tulpanerna slå ut vilken dag som helst.

Där är så torrt och sandigt (eller borde man säga dammigt?) att nästan ingenting alls vill växa där, så för de små rabatterna framför vårt uterum är det här höjdpunkten med knallröda och gula tulpaner och de här små söta lila som jag inte vet namnet på...

Jag försöker sätta dit fler och fler vårlökar och har inte ens någon aning om vad som egentligen finns där, men i den andra lilla rabatten är det just nu den här som drar till sig uppmärksamheten:

Vid ingången har vintergrönan börjat blomma...

... och klematisens blad blir större och större för varje dag som går.

Alla rosor börjar få nya friska skott, men den här Nevada som jag planterade förra året har nog kommit längst:

Imorse var jag så duktig (om jag får säga det själv) och gick upp med dammsugaren till ovanvåningen innan dagislämningen för att vi inte hade orkat bära upp den igår. Och titta vad jag fick som belöning! Årets första blomma på sticklingarna. Först ut var petunia. Min allra första petunia i hela mitt liv dessutom. :-)

Och sist men inte minst kan man ju undra om man ska bli glad eller rädd när man letar efter sin inte ens 2-åring efter dagis och hittar honom i sitt rum såhär... ;-)

Hemma igen

Hemma igen efter några ganska kalla men trevliga dagar i Venedig. :-) Där är visserligen allting grönt redan och det lilla i trädgårdsväg som finns i Venedig, blommar, men med allt vatten runt omkring, var det faktiskt ganska kallt även när solen kom fram. Här hemma har vi däremot haft två riktigt soliga dagar.

Gårdagen har mest behövts för att landa igen, men idag har vi varit ute en del. Medan vi var borta, var min mamma hemma hos oss för att passa barn och blommor. Det är riktigt trevligt när man inte kommer hem till en massa döda saker på fönsterbänken. För trots att någon ju brukar ta hand om sakerna medan man är borta, blir det alltid lite mindre förluster när det faktiskt är någon som vet vad hon gör. ;-)

Så det mesta mår finfint, men tyvärr ser inte löjtnantshjärtat jag fick av min moster förra året, så himla fint ut längre. Det har nog varit några lite för kalla nätter medan vi var borta. Hoppas det repar sig igen.

Andra saker blommar jättefint. Vivor är nog inte det som trivs allra bäst i vår sandiga jord och massor av sol, men sedan den här självsådda under häcken har varit så fin sedan förra året då den dök upp...

... har jag investerat i en fin bollviva i år. Den står just nu vid ingången i en nyplanterad matta av skuggröna, men jag antar att jag får hitta en bättre plats till den när skuggrönemattan börjar bli för tät.

Jag har även sått några olika trädgårdsvivor. Det ska bli kul att se hur de trivs hos mig när de får flytta ut.

Rabarbern som jag fick av min mamma förra sommaren, växer så det knakar. Nu har jag totalt sex plantor, varav de som jag fick av min mamma har kommit allra längst. En av dem skall tydligen vara en speciell sort som är spädare och sötare än vanlig rabarber och som har gått runt lite i vår släkts trädgårdar. Änsålänge tycker jag inte att man kan se någon skillnad, men jag ser fram emot att se (och smaka!) resultatet. Min mamma kallar den för "vit rabarber" så jag antar att man ska kunna se skillnaden.

Min andra forsythia (tror det är en Freja E) blommar för fullt. Det kanske inte låter som någon sensation, men alla andra år har jag suttit på kökssoffan och tittat på grannens tidiga och rikblommande forsythia och undrat varför inte min vill blomma och när den väl bestämde sig för att blomma, var det alldeles för sent och inte alls särskilt mycket. Nu blommar min jättefin och på precis rätt tid. Som ni ser är den inte alls särskilt stor, men utvecklingen har äntligen börjat gå åt rätt håll. :-) När den har blommat färdigt ska jag faktiskt flytta den en liten bit, så håll tummarna att den inte blir kinkig igen efter det...

Vi har en väldigt platt och öppen trädgård, vilket kan kännas lite ödsligt. Dessutom är trädgården omgiven av väldigt gamla häckar som vår ena granne försvarar med att de tyvärr inte hade råd med en riktig häck när de byggde husen på 60-talet. Men sedan förra året då den stora invasionen av underbart fina ljusa vårstjärnor startade från just den grannen, är jag rätt glad att häcken är väldigt gles och man kan se rakt igenom såhär i april. Såhär ser det ut när vi går ut från sovrummet och tittar genom uterumsdörren:

Egna äpplen i april... :-)

Ja, lite skrynkliga är de allt, men jag är mäkta stolt över mig själv att jag har lyckats hålla våra Cox Orange vid liv ända tills april! Jag som brukar vara värdelös på att ta vara på mat och sådant som växer i grönsakslandet. Det enda jag brukar klara av att bevara är sånt som går att frysa. Men idag har vi gjort smulpaj med alldeles egna äpplen från trädgården. :-) Det verkar som om det kan bli en flytande övergång mellan egen äppelpaj och rabarberpaj från trädgården i år. :-)

Och här en bild på den färdiga pajen och kökshjälpen som så gärna ville vara med på bild. :-)

Ett litet livstecken...

Jag tror att jag väljer att se det som ett bra tecken att det inte har blivit så många inlägg här på sistone för det betyder ju att jag tillbringar mindre tid framför datorn och mer tid ute i trädgården. :-)

Med det kalla vädret vi har nu, är det inte så mycket som händer egentligen, men löjtnantshjärtat jag fick av min moster förra året växer så det knakar. De första frostnätterna satte jag en hink över för att skydda det lite, men det har jag inte orkat göra de senaste nätterna och det verkar klara sig fint. Jag vet ju att det ska klara av frost, men jag tycker att det är så himla stort redan och med tanke på förra årets klimatchock när det fick flytta hit upp från sydligare breddgrader, vill jag ju ta hand om det bäst jag kan.

Annars har jag idag planterat honungsrosen Lykkefund vid äppelträdet. Det var inte mycket att ta kort på nu efter att jag har satt det en decimeter lägre än i krukan och nästan ingenting stack upp mer, men förhoppningsvis kommer det att växa snart och då blir det säkert några bilder.

Jag har också fått ett nytt äppelträd som fortfarande var en julklapp, fast såklart inte låg under granen för det. Ett James Grieve blev det. Vi har ju Cox Orange sedan tidigare och det gillar jag jättemycket, men det är lite tråkigt att inte ha några äpplen under hösten när det egentligen är säsong. Så jag ville ha en ny sort som man kan äta direkt från trädet, men som inte är något mjöligt sommaräpple. Jag är väldigt optimistisk att det här kommer bli kanon. Så nu ska vi bara bestämma exakt var trädet ska stå så att min mamma kan plantera det för hon hade tydligen fått det i uppdrag av jultomten. ;-)

Buskplanteringen vid gatan funderar jag vidare kring. Kan fortfarande inte bestämma mig om det blir vanlig häggmispel eller bärhäggmispel och så ändrar jag mig hela tiden om huruvida det är en bra idé att ha bambu i hörnet av planteringen eller om det kommer att se konstigt ut...

Efter en dag med underbart väder idag, så ska det bli kallare igen, så det blir nog lite trädgårdspaus. Och sedan blir det ännu mer trädgårdspaus när jag ska åka på semester med bara sambon på söndag. Vi ska till Venedig i fyra dagar medan min mamma passar barnen och förhoppningsvis alla mina plantor och sådder. :-)

Jag önskar er alla en riktigt trevlig påsk!