Nu börjar vi 2013...

Jag har inte gått under jorden eller har gett upp bloggen om det var någon som fick för sig det. Men som säkert många andra med mig så är jag inte så sugen på trädgårdssaker under vintern och jag tycker att det är ganska skönt med tanke på hur intensivt det brukar bli under största delen av året. Så jag vägrar låta mig stressas av att tvinga mig själv att skriva något emellanåt bara för att hålla liv i bloggen. Det får helt enkelt vara en vår-, sommar- och höstblogg.

Men nu när julen är bortstädad, börjar det klia i fingrarna här också. Jag tänkte börja fundera lite på vad som ska kompletteras i rabatterna och vet som vanligt inte riktigt var jag ska börja. Jag tror att jag helt enkelt tar rabatt för rabatt. Så idag tittar jag lite på bilder från min huvudrabatt som jag brukar kalla för Sydrabatten. Den ligger på sydsidan av trädgården längs vägen framför huset.

Bilderna från januari till mars är hyfsat tråkiga förutom några enstaka växter som jag ser fram emot. I april börjar det däremot ta fart ordentligt. Bland annat är något av det första man ser när man kommer hem till oss en rosenribbsbuske vid infarten. Under den finns sedan förra året ormöga och gula låga vildtulpaner som ger en helt underbar kombination.

Sedan går rabatten över i kallare färger med bland annat några vita och rosa pioner. I mitten har jag även planterat en mörkblå riddarsporre som dock inte har börjat ta sig särskilt bra ännu. Hoppas att den tar fart i år.

När pionerna har blommat över syns rosen Buff Beauty resten av året. I somras planterade jag daggkåpa och två sorters stäppsalvia omkring den. De hoppas jag också ska ta sig bra i år.

I andra änden av rabatten har en ny klematis flyttat in. Jag minns inte namnet på den just nu.

I det här hörnet börjar det fram åt juli också smyga in några gula och röda växter som gul daglilja och röd témyntha, solbrud och blodtopp. Jag är lite kluven till dem och bestämde mig efter att ha flyttat dem fram och tillbaka i några år för att jag nu ska låta dem vara lite så att de kan bre ut sig innan jag eventuellt flyttar dem igen. Vi får väl se hur jag ser på det när de börjar blomma i år...

Här är en så bra översiktsbild jag kan hitta. Ni ser hur färgglatt det blir framåt juli. Det är ju inte lätt att välja bort växter och även om jag gillar lugna färger, kan jag inte låta bli en blomma i en skrikande glad färg. Men jag har insett att jag har gjort lite för snabba och förhastade förändringar under mina första trädgårdsår, vilket gör saker och ting ännu mer rörigt. Så nu ska jag göra mitt bästa att slappna av, inte köpa fler växter och proppa in i rabatten och låta det som finns bre ut sig så att det blir färre och större grupper. När jag sedan kan börja ana lite struktur kanske jag kan tillåta mig att förändra något igen.

Något jag är rätt så nöjd med från förra året är planteringen av några lammöron och fina gräs tillsammans med en mörk kärleksört längs kanten mot gräsmattan. Fina bladverk får alltid flytta in bland allt det andra. :-)

Framåt sensommaren har förra året olika dahlior tagit över huvudrollen i rabatten. Här en vit tillsammans med en sen allium. Jag tycker att de passar väldigt fint ihop och den här alliumsorten blir överhuvudtaget väldigt fint i rabatten, så jag har planterat några fler i höstas. Att fylla ut tomrum med dahlior innan jag gör andra förhastade saker har funkat väldigt bra, så det tänker jag definitivt göra igen i år.

I ett litet hörn börjar det även blomma en liten solhatt. Jag gillar den jättemycket, men hittills har den inte tagit sig särskilt bra. Jag tror att det var dess tredje sommar i min trädgård i somras. Jag har planterat några till självsådda sorter i somras, men jag vet inte riktigt om jag ska fortsätta eller inse att det inte är min växt eller att den helt enkelt inte trivs hos mig. Så länge lämnar jag den ifred och hoppas att den ska börja slå rot ordentligt.

På tal om gult i den här rabatten där jag egentligen helst inte vill ha några starka varma färger, självsådde sig förra året den mest underbara förgrenade solrosen mitt i rabatten. Visst är den fin?

Här är den i september i full sol:

Det ser inte mycket ut för världen på bild, men den här lugna hörnan med den vitbrokiga klätterbenveden, klätterstödet och den blommande röda kärleksörten var faktiskt min absoluta favoritkombo i min höstträdgård förra året. Jag ser fram emot när saker och ting har växt till sig lite mer.

Ja, det här var ett år i min Sydrabatt. Det får nog mest bli till att låta den vara så mycket som möjligt i år så att saker och ting kan växa till sig en aning. Håll tummarna att jag kan låta bli att stoppa in ännu mer här! ;-)