Vårtecken

De här söta balkansipporna hälsar oss välkomna varje gång vi kommer hem numera. Visst är de fina?

Vi har haft gäster under helgen, så jag har tyvärr inte lyckats vårstäda trädgården, vilket ju annars hade varit super i det fina vädret. Jag hann i alla fall smyga ut några minuter för att slänga några skottkärror kompost på hallonen så att det blir av innan de börjar sticka upp ur jorden, för då blir de nog inte så glada längre om de får en hög med kompost på huvudet. Vi har en kompost med stenmurar som fanns här när vi flyttade in. Jag har nu kommit till det lägre jordlagret, så det börjar bli rätt bra träning att klättra in i komposten och skyffla ut allt över den meterhöga muren. ;-)

I brist på utomhusarbete har jag sått lite plocksallad i en kruka i köket. Den grodde efter bara 2 dagar!

Efter jobbet gick jag en liten runda i trädgården för att i alla fall hinna titta efter vårtecken på några få ställen. Min klematis vid ingången verkar leva. Jag har inte så stor erfarenhet av klematis, så jag blir alltid väldigt glad när jag ser att de lever. Jag ska kolla lite vad det är för sorter jag äger egentligen och hur man ska beskära dem, men det får bli en annan dag.

Förra våren var jag hos min moster i norra Tyskland och skulle såklart få med mig några små växter hem från hennes fina trädgård. I min värld betyder det att man kan få någon liten bit av en planta, men hon grävde ut perenn efter perenn och sambon fick en mindre chock när jag kom in med allt. Men jag var optimistisk att det skulle få plats i bilen såklart, och det gjorde det ju till slut. Egentligen var det mest ett löjtnantshjärta jag ville ha och efter att vi redan hade fyllt hela bilen med plantor, grävde min moster ut en gigantisk planta till mig som fick klämmas in bakom bilbarnstolen. Den var i full blom då och efter den långa bilfärden där bakom bilbarnstolen, fick den nog en smärre chock när den insåg att det inte alls var något blomväder i Sverige än. Det var rätt så lustigt att ha ett blommande löjtnantshjärta då, men jag trodde att det nog skulle behöva lite tid på sig att hitta rätt rytm efter alla trauman, men idag såg jag att det redan har kommit upp ganska mycket. Jag ser fram emot att se det blomma för det var redan helt underbart att se det från köksfönstret förra året, även om det var rejält tilltuffsat då.

Sedan är det något mer jag väntar på med spänning och det är att se dessa här blomma:

Förra året kom det upp en massa tulpanblast men aldrig några blommor. På den platsen fanns där tidigare några röda tulpaner, så jag antog att det var de och att de behövde delas för att blomma igen. Så jag grävde upp lökarna. Det var som att skörda potatis! 50-60 stycken tror jag att jag grävde upp! Stora, feta tulpanlökar. Jag satte dem fördelade över en hel stor rabatt och började se fram emot ett rött tulpanhav till våren. Sedan tittade jag lite på gamla bilder och insåg att de där röda tulpanerna stod lite vid sidan om det jag grävde upp, så nu är frågan vad det är för hav jag ska få... Lökarna påminde väldigt mycket om tulpaner tyckte jag, men när de kommer upp nu, så ser det mer ut som hyacinter. Eller något helt annat? Om det ens är de här vill säga... Hursomhelst är jag rätt så säker på att det inte är något som jag har sett tidigare för jag tror inte att det har blommat sedan vi flyttade hit. Det innebär att det kan vara nästan vad som helst, så det blir spännande. ... och väldigt, väldigt jobbigt om det är något väldigt fult för det finns ju precis överallt nu. ;-)