Hemma igen

Hemma igen efter några ganska kalla men trevliga dagar i Venedig. :-) Där är visserligen allting grönt redan och det lilla i trädgårdsväg som finns i Venedig, blommar, men med allt vatten runt omkring, var det faktiskt ganska kallt även när solen kom fram. Här hemma har vi däremot haft två riktigt soliga dagar.

Gårdagen har mest behövts för att landa igen, men idag har vi varit ute en del. Medan vi var borta, var min mamma hemma hos oss för att passa barn och blommor. Det är riktigt trevligt när man inte kommer hem till en massa döda saker på fönsterbänken. För trots att någon ju brukar ta hand om sakerna medan man är borta, blir det alltid lite mindre förluster när det faktiskt är någon som vet vad hon gör. ;-)

Så det mesta mår finfint, men tyvärr ser inte löjtnantshjärtat jag fick av min moster förra året, så himla fint ut längre. Det har nog varit några lite för kalla nätter medan vi var borta. Hoppas det repar sig igen.

Andra saker blommar jättefint. Vivor är nog inte det som trivs allra bäst i vår sandiga jord och massor av sol, men sedan den här självsådda under häcken har varit så fin sedan förra året då den dök upp...

... har jag investerat i en fin bollviva i år. Den står just nu vid ingången i en nyplanterad matta av skuggröna, men jag antar att jag får hitta en bättre plats till den när skuggrönemattan börjar bli för tät.

Jag har även sått några olika trädgårdsvivor. Det ska bli kul att se hur de trivs hos mig när de får flytta ut.

Rabarbern som jag fick av min mamma förra sommaren, växer så det knakar. Nu har jag totalt sex plantor, varav de som jag fick av min mamma har kommit allra längst. En av dem skall tydligen vara en speciell sort som är spädare och sötare än vanlig rabarber och som har gått runt lite i vår släkts trädgårdar. Änsålänge tycker jag inte att man kan se någon skillnad, men jag ser fram emot att se (och smaka!) resultatet. Min mamma kallar den för "vit rabarber" så jag antar att man ska kunna se skillnaden.

Min andra forsythia (tror det är en Freja E) blommar för fullt. Det kanske inte låter som någon sensation, men alla andra år har jag suttit på kökssoffan och tittat på grannens tidiga och rikblommande forsythia och undrat varför inte min vill blomma och när den väl bestämde sig för att blomma, var det alldeles för sent och inte alls särskilt mycket. Nu blommar min jättefin och på precis rätt tid. Som ni ser är den inte alls särskilt stor, men utvecklingen har äntligen börjat gå åt rätt håll. :-) När den har blommat färdigt ska jag faktiskt flytta den en liten bit, så håll tummarna att den inte blir kinkig igen efter det...

Vi har en väldigt platt och öppen trädgård, vilket kan kännas lite ödsligt. Dessutom är trädgården omgiven av väldigt gamla häckar som vår ena granne försvarar med att de tyvärr inte hade råd med en riktig häck när de byggde husen på 60-talet. Men sedan förra året då den stora invasionen av underbart fina ljusa vårstjärnor startade från just den grannen, är jag rätt glad att häcken är väldigt gles och man kan se rakt igenom såhär i april. Såhär ser det ut när vi går ut från sovrummet och tittar genom uterumsdörren: