torsdag 19 april 2012

Nya upptäckter...



Den här välkomnade mig när jag kom hem från jobbet idag. :-) När vi flyttade hit för tre år sedan, fanns här en stor rugge med dessa botaniska tulpaner som har varit det allra största vårtecknet i vår trädgård (tycker jag). Men förra året kom inte en enda blomma. Jag antog att ruggen hade blivit för tät och grävde upp den och planterade lökar lite varstans. Och nu börjar de alltså blomma. :-)

När jag hälsade på min moster i Tyskland (hon som jag fick löjtnantshjärtat av) förra våren, var vi lite oense om vad som var botaniska tulpaner för hennes var mycket större. Hon hade en sort som tydligen växer vilt just där hon bor och som är fridlysta, men hennes svärmor hade haft dem i sin trädgård sedan urminnes tider och min moster hade fått några av henne. De var gula och större än mina, men inte lika stora som vanliga tulpaner. Jättefina var de och såklart fick jag några stycken. :-) Jag vet var jag planterade dem, men inte på centimetern och nu undrar jag, om de kommer upp. Det är ungefär på samma ställe som jag satte den botaniska tulpanlökarna i somras. Såhär ser det ut där nu och det ska bli spännande att se om något av knopparna är från min mosters tulpaner. För visst ser de lite väl långa ut för att kunna komma från mina egna?


Något annat som jag fick av min moster den dagen var lite av hennes ormöga. Då hade det blommat över, så jag såg aldrig blommorna, men idag efter jobbet stod de där och sken ikapp med solen. Jag trodde inte att de skull trivas hos mig för att här är så varmt och torrt, men se så underbara de är!


De står under min rosenribbsbuske, egentligen mest för att jag inte har så många någorlunda skuggiga ställen att välja på i mina rabatter. Inte hade jag en aning om, vilken underbar kombination ormögat och rosensibbsen var. Titta på färgkombinationen! Visst är den underbar?


Som sagt fick jag två ruggar ormöga och av någon konstig anledning blommar inte den andra alls än, fast den bara står någon decimeter ifrån denna. Jag tror nästan att jag får gräva upp båda efter blomningen och dela dem, så att de kan börja täcka hela ytan under rosenribbsen.

Annat som passar riktigt bra ihop med rosenribbs och som försökte glänsa ikapp med solen idag, är forsythian:


Plommonet börjar få riktigt tjocka knoppar...


... och under det har jag satt fjälldaggkåpan som jag köpte förra året. Jag gillar den skarpt och hoppas att den vill täcka ytan under det nya plommonträdet.


Pionerna växer så det knakar, och titta vad som finns i dem:


Förra året satte jag några alliumlökar i mina pioner så att de skulle få lite stöd av pionernas blad och några av dem verkar ha frösått sig riktigt ordentligt. Det är ju nästan så att man blir sugen att gräva ut några små strån och sätta dem någon annanstans för här är ju alldeles för många på samma ställe...

Min självsådda viva blir bara finare och finare där den står under häcken och jag längtar tills mina sådda vivor blir stora och blommar och hoppas att de blir lika fina.


Bollvivan vid ingången öppnar sig mer och mer för varje dag...


... och de första röda tulpanerna börjar blomma under min blåa pyramidspaljé. Hoppas nu bara att alla de andra lökarna som jag flyttade i somras (se mer här) också är röda tulpaner för de passar så fint ihop med den blå färgen.


En annan lök som kommer upp överallt är den här:


Där den kommer upp har jag satt tulpaner, men den här är så liten och knubbig att jag inte riktigt vet om det är tulpanerna. Det blir spännande att se helt enkelt. :-)

Vid uterummet börjar de röda tulpanerna slå ut vilken dag som helst.


Där är så torrt och sandigt (eller borde man säga dammigt?) att nästan ingenting alls vill växa där, så för de små rabatterna framför vårt uterum är det här höjdpunkten med knallröda och gula tulpaner och de här små söta lila som jag inte vet namnet på...


Jag försöker sätta dit fler och fler vårlökar och har inte ens någon aning om vad som egentligen finns där, men i den andra lilla rabatten är det just nu den här som drar till sig uppmärksamheten:


Vid ingången har vintergrönan börjat blomma...


... och klematisens blad blir större och större för varje dag som går.


Alla rosor börjar få nya friska skott, men den här Nevada som jag planterade förra året har nog kommit längst:


Imorse var jag så duktig (om jag får säga det själv) och gick upp med dammsugaren till ovanvåningen innan dagislämningen för att vi inte hade orkat bära upp den igår. Och titta vad jag fick som belöning! Årets första blomma på sticklingarna. Först ut var petunia. Min allra första petunia i hela mitt liv dessutom. :-)


Och sist men inte minst kan man ju undra om man ska bli glad eller rädd när man letar efter sin inte ens 2-åring efter dagis och hittar honom i sitt rum såhär... ;-)


5 kommentarer:

  1. Men så det blommar hos dig! Härligt!
    Ha det bäst!
    Kram Hélena

    SvaraRadera
  2. Helt klart en blivande trädgårdsmästare... hans framtid är ödesbestämd :-)

    Så fint det blommar hos dig . Jag skulle tippa på att din moster-tulpan är en Tulipa sylvestris, vildtulpan på svenska. Om det är det är du en lyckoost tycker jag. Det är en underbar tulpan som sprider sig om den trivs. grattis i förskott!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja, han gillar verkligen blommor. Han satt dessutom vid matbordet kort efter att fotot togs och drack juice ur sin nappflaska och konstaterade "blommor nej juice, blommor vatten". ;-)
      Menar du tulpanen på första eller andra bilden? För jag tror inte att det är samma. Den andra (inte den som blommar) är antagligen den jag fick av min moster. Den som blommar är mycket lägre och verkar sprida sig bra. Jag bara älskar den och nu finns den som sagt nästan överallt hos mig. :-)

      Radera
  3. God förmiddag :) Vildtulpaner är så fina! Jag har några, bl a T turkestancia och T tarda,, och det sägs att Rådjur inte äter dem, vilket passar mig utmärkt! Jag hoppas också att mina kommer att sprida sig.

    Ha en skön fredag :)

    SvaraRadera
  4. Oj, vad det växer hos dig! Finfint!

    Angående min akleja så har jag haft den inomhus i ett söderfönster. Den verkar trivas jättebra där.

    Kram
    //Linda

    SvaraRadera